ran Lindén

Socionom

 Arbetet mot våld  

                    I tankens bur,                                                                                                                           behöver vi samtalets frigörande.                                                                        -  

                                                - en sjuordig dikt ur Sjordingar av Bengt Söderhäll

 

Kort bakgrund

Det nära relationsvåldet mot kvinnor började på allvar uppmärksammas internationellt och i Sverige under 1970-talet av feministiska organisationer. Kvinnojoursrörelsen i Sverige såg till att dessa frågor kom allt högre upp på den samhällspolitiska agendan under 1980- och -90-talen. Viss lagstiftning ändrades eller kom till. Våldet mot kvinnor blev ett allmänt åtalsbrott och lagen om besöksförbud är två tidiga exempel.  

Under 1980-talet låg tonvikten på att uppmärksamma, förstå och ge skydd och stöd till våldsutsatta kvinnor. Kvinnofridsreformen i mitten av 1990-talet innebar att våldet mot kvinnor som samhällsfråga även blev en angelägenhet för flera myndigheter på allvar. Under 1990-talet började barnen bli uppmärksammade. Först formulerades det som att barnen bevittnade våldet mot mammorna. Man övergick till att benämna barnens situation till att de sett och hört våldet. Numera är benämningen tvingats leva med våldet mer överensstämmande med den verklighet som dessa barn lever i och som de själva inte kan välja bort.

Nuläge

Det offentliga Sverige har alltmer börjat tydliggöra vilka som har ansvaret för de olika delar av arbetet mot våld som behövs. Utöver frivilligorganisationerna är socialtjänsten och rättsväsendet de stora aktörerna, men även andra myndigheter har del i ansvaret, framför allt hälso- och sjukvården.  Socialtjänsten har genom socialtjänstlagen ålagts ett betydande ansvar för de våldsutsatta.  Ökad kompetens, bättre bemötande, stöd i olika former och hjälp att komma ur våldet och vidare i ett bättre liv har utvecklats men mycket återstår att göra.   

Området betecknas allt oftare som det mer passande ”våld i nära relationer” eftersom det upptar mer än mäns våld mot kvinnor samt betonar det särskilda i de nära relationerna. De särskilda beroendena för de utsatta uppmärksammas alltmer.

Framtiden

För barnen som tvingats leva i våldet är det inte självklart i alla kommuner att få rehabiliterande hjälp när våldet upphört. Våldsutsatta med funktionsnedsättning eller i missbruk tappas lätt bort. Rehabilitering efter långvarigare våld är inte självklart för de utsatta. Skyddet fungerar inte tillfredsställande.  Detta är bara några exempel på vad som återstår att förbättra.

Ett område som är mycket eftersatt är insatserna som riktar sig till de med våldsproblematik. De är oftast män och de flesta av dem är pappor. Genom förändringarna i socialtjänstlagen 2007 har socialtjänsten ålagts en skyldighet att erbjuda de våldsamma hjälp och stöd ut ur detta beteende. Det gäller alla som ej dömts för dessa våldsbrott. Med uppgifter från BRÅ som bas, visar det sig att 90 - 95 % av alla våldsamheter i nära relationer ej leder till fällande domar. En stor andel blir aldrig polisanmält och bland det anmälda våldet är det en majoritet som ej leder till fällande domar. Med andra ord är det till antalet en mycket stor andel av de med våldsproblematik som blir socialtjänstens angelägenhet. Detta område är en stor framtida utmaning för socialtjänsten om insatserna mot våldet ska bli effektivare.